Nu var det ett tag sedan jag skrev, det har varit en minst sagt turbulent start på det här året. Hela familjen åkte på Covid-19 i januari med en trötthet som tagit ut sin rätt som följd, sena inlämningar och omtentor som jag legat som surdeg och lurat bakom hörnet på mig. Men hur jobbigt det i sig än är, så finns inget svårare än att behöva ta farväl av en mycket kär familjemedlem… Charlie skulle fyllt 19 år nu i juni, men åldern tog ut sin rätt i början på april. Det är både tomt och tungt och tyst i hemmet, inget blir sig likt igen. Sorgen är stor, för han var verkligen en familjemedlem som betydde mycket för hela familjen.







Vila i frid lilla hjärtat .